Jag vet inte riktigt vad som fodras för att ha bloggen vilandes, men då jag har för mig att det krävs att man i alla fall publicerar ett inlägg per halvår vill jag passa på att slussa er vidare till Varjager, Jihad i Malmö och I Mitt Sverige.

M.J

Som ni har märkt ligger bloggen nere sedan en tid tillbaka, om jag återkommer är osäkert, dock låter jag bloggen ligga kvar utifall tid och lust skulle återkomma.

hälsningar M.J

Beväpnade muslimska ungdomar med skottsäkra västar tillåts visitera "obehöriga"

"– Beväpnade ungdomar med skottsäkra västar stoppar och visiterar besökare som de tror kan tillhöra fienden." Låter det som det Köpenhamn och det Danmark som du en gång kände, nej snarare som en otäck förvarning om var våra länder tycks vara på väg. Det har nu gått så långt att USA:s ambassad har varnat amerikanska medborgare som befinner sig i Danmark för att bege sig till gatorna runt Blågårds Plads, särskilt på kvällen. Samtidigt så anställs det hetsjakt på ambulanstransporter och sprängs bomber på Göteborgs gator. Är det inte märkligt att det fortfarande finns så många tillskyndare av det multi-kulturella samhället då det i allt högre grad borde stå klart för var och en vart den vägen leder (Highway To Hell). Oavsett om du lägger skulden på Mohammed eller Espen och den förment rasistiske dansken och svensken så torde det ändå vara uppenbart att det multi-kulturella projektet haltar betänkligt, mycket betänkligt, i alla våra länder, och att läget bara blir värre för varje år som tillåts gå utan kursändring.

M.J

Sverige och det svenska - om den muslimska massinvandringen och en f.d anarkists våndor

Diskussionen om vad det innebär att vara svensk och vem som är svensk är svår och kan problematiseras i det oändliga så att ingenting finns kvar efteråt av vare sig svensken eller det svenska, dekonstruktivister med multikultiagenda brukar ofta efter genomfört värv skadeglatt hävda att svensken blott och bart är en konstruktion. Och som konstruktion är han stadd i en evig förändringsprocess som reducerar svenskheten till en ständigt pågående förhandlingsfråga.

Det ovan sagda är förvisso till vissa delar sant, svensken har ju inte alltid funnits så som varandes svensk, innan riksbildningsprocessen en gång tog fart och även långt senare var hans identitet primärt bundet till socknen och det landskap han bodde i. Detta skapande av svensken såsom undersåte i Svea Rike lät sig göras dels på grund av att de folk som kom att inkorporeras i den nya riksbildningen i hög grad var språkligt och kulturellt mycket närbesläktade, man bekände sig till samma religion och hade i många stycken en gemensam historia som man som grannfolk i Europas periferi ändå delade. Man var med andra ord i mycket hög grad kompatibla, men man skall inte glömma att trotts detta dröjde det mycket lång tid innan man primärt kom att uppfatta sig som svensk och inte som västmanlänning eller någonting annat. Och ändå trotts detta förväntar sig den politiska eliten och landets intelligentia att folk från andra sidan jordklotet, från oss vitt skilda kultursfärer, med en helt annan historia, andra värderingar och lojaliteter, så där bara utan vidare skall accepteras som svenskar och inte blott och bart såsom medborgare i landet. Det är inte litet begärt av en grupp elitister som utan svenskens egentliga medgivande har förvandlat Sverige från ett av världens mest homogena och fridfulla länder till ett allt mer segregerat, enklaviserat och multikriminellt land, där man om man är tjej i värsta fall får räkna med att kallas för svennehora i skolan, där man får vara försiktig med vem man tittar på och passa sig jäkligt noga med att inte dröja kvar allt för länge med blicken, och där man gör bäst i att korsa vägen och byta trottoarsida när man stöter ihop med ett högljutt skränigt invandrargäng som söker bekräftelse och respekt i den andres rädsla. Sådan ter sig verkligheten för många svenskar och andra ljushylta i dagens Sverige.

Vid högre studier, i alla fall i samhällsvetenskapliga ämnen och humaniora brukar man varna för att den kunskap som genereras kan komma att användas i dunkla politiska syften, ofta då med hänvisning till nazism och främlingsfientlighet. Ändå är det inte helt ovanligt ( ett kraftigt understatement) att stora delar av forskarsamhället villigt låter sig utnyttjas av statsmakterna och andra organ för att främja den multikulturella agendan, och att mången studie med oönskade resultat raskt stuvas undan i ett väl förseglat skåp.

Det finns dock ett uppenbart krux med den här typ av argumentation, för om svensken och Sverige är en konstruktion innebär det ju även att alla andra folk och länder också är det. Ändå envisas dekonstruktivistens multikulturalistiska meningsfränder (oftast på vänsterkanten) med att propagera för palestinernas och kurdernas rätt till ett eget land, och då frågar man sig, om nu dom också är en konstruktion, om palestinierna egentligen inte finns vad skall dom då med ett eget land till, kan de inte bara lägga ner vapnen, erkänna israel och låta sig sugas upp i exempelvis det jordanska folkhavet. Big deal de är ju ändå en konstruktion stadd i förvandling och förresten tillhör de ju samma globala trosfrändeskap, det muslimska umma. Och varför skall kurderna absolut proppsa på ett eget land, det är väl på tiden att de inser att de också blott och bart är en konstruktion och som alla andra sådana dömda att malas ner i föränderlighetens obarmhärtiga grottekvarn. Men icke sa Nicke, det som gäller oss gäller inte dem.

Då vi ändå relativt fåtaliga svenskar, norrmän och danskar enligt flera sinsemellan oberoende statistiska beräkningar riskerar att förvandlas till en minoritet i våra egna länder någon gång under innevarande århundrade (1, 2, 3) undrar man då vad som är så förfärligt med att tibetanerna och det genuint tibetanska nu håller på att utplånas eller att indianerna i Amerika en gång förlorade sitt land till den vite mannen. Tibet invaderades förvisso av en statsmakt, Kina, och indianerna av en tekniskt överlägsna, land- och rikedomshungrande europeiska stater, men vad är egentligen skillnaden, utgången, slutet på berättelsen för ursprungsbefolkningen är ju ändå densamma.

"Det går an å se fremover, når muslimene er blitt majoritet i Europa. Jeg ser det for meg når jeg går på Tøyen og ser flere norske jenter som bærer slør enn de muslimske jentene som er integrert. Dere kommer til å bli hvite indianere. Liksom de røde indianerne i USA som lever i reservat. Folk vil snakke om deres respekt for natur, harmoni og mellommenneskelige verdier." (Forfatteren Walid al-Kubaisi i Aftenposten 1.4.2003).

Maciej Zaremba skriver med en negativ ironisk ton; "Sverigedemokraterna har en kulturteori. Människan mår bäst bland andra som liknar henne själv. En hög grad av etnisk och kulturell likhet är villkoret för att ett samhälle skall fungera. (Därför var det fel att avskaffa statskyrkan.) Alltså har varje kultur rätt att skydda sin ”ursprungliga” egenart. Här lånar Sverigedemokraterna en tanke från världsnaturfonden: varje kultur är som en utrotningshotad art som måste bevaras för mångfaldens skull. Bevarar gör man genom att undvika beblandning med andra. Därför borde varje kultur bo i en egen stat. Ett folk, en nation, en stat." So what, undrar jag vad är det för fel med att värna om sin särart, är det inte ett tecken på god självkänsla och därmed också ett hälsotecken. Att värna sin särart behöver ju inte betyda att man inte förmår uppskatta andra folk och kulturer, det är bara det att den egna inte får trängas ut, vilket den onekligen riskerar att göra om invandringen är för stor under en längre period. Jag tror på den egna kulturens dominans som ett slags normgivande ledkultur med utrymme för andra kulturyttringar parat med siktet inställt på assimilering, inte den dubiösa och ömsediga integreringen som ofta används som ett argument för att även värdfolket skall anpassa sig efter de invandrade.

Under det tidiga 1970-talet yppade engelska arbetare sina farhågor om att deras industri- och gruvsamhällen så småningom skulle komma att tas över av de mångtaliga pakistanerna som vid denna tidpunkt började anlända i allt stridare strömmar, pk-eliten hånade dem, skrattade åt dem och kallade dem för rasister, och idag domineras många av de här samhällena av de muslimska pakistanerna. Här lever nu sharian, de muslimska normerna utgör den måttstock efter vad allting mäts, och i många områden går ingen vit engelsman med självbevarelsedrift in frivilligt. De fick rätt, och det är precis vad som håller på att hända lite varstans runt om i Europa.

Se på Tibet och Amerika, om inflödet av utifrån kommande blir för stort riskerar den egna kulturen att trängas tillbaka och i värsta fall helt försvinna. Europén som vi känner honom riskerar att förpassas till historiens soptipp, precis som en gång kelterna då de först fick ge vika för den romerska övermakten, sedan romaniserades, för att slutligen översköljas och näst intill helt utplånas av de germanska horderna. I alla fall som eget identifierbart folk, med ett eget språk och en egen kultur. Vill vi verkligen låta våra förnuftsbaserade samhällen ersättas av ett medeltida islamskt barbari. Det är i alla fall vad stora delar av det muslimska ledarskapet öppet deklarerar en önskan om, det är deras religiösa plikt och intention, att lägga kontinenten under sharian, och det må ske med eller utan våld. Deobandin, Muhammad Taqi Usmani, menar att muslimer skall leva fredligt i länder som Storbritannien där de har frihet att praktisera islam, men bara fram tills den dag man är tillräckligt stark för att lansera jihad i syfte att skapa en världsomspännande islamsk överhöghet. Samma tongångar går att utläsa ur den "moderate" islamisten Yusef al-Qaradawis deklaration; - "It has been determined by Islamic law that the blood and property of people of Dar Al-Harb [the Domain of Disbelief where the battle for the domination of Islam should be waged] is not protected." , och finns att utläsa ur Nörrebrofatwan; - "Islam er stor og skal herske i verden som den hellige Koran siger. Husk selv Tyrkie, som i dag er 99% muslimsk, var engang kristen og uren. Men de kristne og danskerne har ingen kraft, tro eller fait, derfor er de svage og vi er stærke." Intentionerna är glasklara det gäller bara att ta de rättframma muslimerna på orden, och inte lyssna så mycket på vilseledande taqiyya (religiöst legitimerade lögner) om islam som en pluralistisk och fredlig religion.

En gång för länge sedan i min ungdoms aningslösa dagar skrattade jag åt dylika påståenden och jämförelser med amerikas indianer som på den tiden trumpetades ut av det minst sagt suspekta Europeiska Arbetarpartiet. Idag har det skrattet för länge sedan fastnat i min hals då jag nu inser att det är så det antagligen kommer att gå om massinvandringen tillåts fortsätta. Solidaritet är förvisso ett honörsord med det får inte gå så lång att det egna folket/det egna samhället destabiliseras och förstörs som en följd av detta. Hjälpen måste ske på ett helt annat sätt, hjälp till självhjälp i de utsatta områdena och dess omedelbara närhet. Måhända att det kan låta patetiskt och gammalmodigt, men vi har inte rätt att ge bort det land våra förfäder har byggt åt sig och sina efterkommande, det är vår plikt att vakta och värna det för kommande släktled, inte låta vår elit förskingra det genom den lättköpta egokick det tycks innebära för dem när de helt utan mandat bjuder in hela världens fattiga och betryckta att dela vårt land.

De som är små barn idag kommer sannolikt att få uppleva ett helt annat Europa än vad du och jag har växt upp med, ett sönderfallande Europa med en kraftigt eskalerande kriminalitet, med raskrig/etniska konflikter, med religionskrig och fullskalig anarki, ej mysig utopisk Bakunin- eller Krapotkinanarki, utan det slags elakartad anarki som uppkommer då statsmakten är svag och när stater står på randen till inbördeskrig. De kommer antagligen att få se nya aggressiva islamska statsbildningar växa fram ur de enklaver vi nu ser början till, och ingen kommer att göra någonting åt det då onödig blodspillan illa tåls av demokratiska stater. Man kommer tvärtom att dra en lättnadens suck och hoppas på lite lugn och ro, men aj så man bedrar sig.

Därför har jag som i min ungdom var anarkosyndikalist och väl egentligen hela tiden haft hjärtat till vänster, kommit till den plågsamma slutsatsen att det är hög tid att aktivt ta ställning i denna fråga. Det har varit en lång och smärtsam process där jag har gått från att vara för invandring (1970-talet), till att ha blivit allt mer tveksam under 1980- och 90-talen, för att nu inta en ytterligt kritisk hållning. Invandring har alltid förekommit i en eller annan form och har dessutom ofta varit till rikets gagn, men proportionerna och de utifrånkommandes brist på vilja till assimilering, brist på kompabilitet med det sekulära och demokratiska samhället, och de mångas oförmåga till att bidra till samhället har succesivt förändrats i negativ riktning under de tre senaste decennierna. Grovt sätt kan man väl säga att det var tre saker som definitivt fick mig att ändra inställning, den ena var muslimska företrädares krav på det svenska samhället, den andra var den tilltagande kriminaliteten och våldet, och den tredje var Sveriges intelligentias och politiska elits lögner och intellektuella ohederlighet i invandringsfrågan. Då inget annat parti än Sverigedemokraterna klart och tydligt deklarerar att de motsätter sig de senaste decenniernas ohämmade massinvandring och multikultipolitik har jag bestämt mig för att lösa medlemskap hos dem. Jag är från och med nu Sverigedemokrat, och kanske kommer fler att följa nu då till och med vänstermannen Jan Guillou nu offentligt deklarerat att partiet inte är rasistiskt.

M.J

Anarkofascisterna bestämmer, i alla fall tillåts de härja fritt tillsammans med den islamska mobben

I media frågar sig allt fler varför många av våra politiker inte på ett tydligt sätt distanserar sig från AFA och andra våldsamma autonoma grupper på yttersta vänsterkanten. Ett svar är nog att många ser mellan fingrarna då man tycker att det inte är så farligt, då det ju ändå, förutom en migrationsdomare, bara nazister och andra främlingsfientliga (SD) de ger på skallen.

De fungerar ju som det stormgarde man själva av förståliga skäl saknar, och håller gatorna rena från alla de som har fel åsikter i immigrationsfrågan. Många på vänsterkanten ser säkert med nostaligisk längtan också tillbaka på sin ungdoms radikalism och känner sig befryndade med dem som idag odlar samma unkna revolutionsromantik som de själva än gång gjorde. Att de är ett hot mot såväl enskilda individer och i förlängningen mot demokratin och människors självklara rätt att framföra åsikter som inte råkar sammanfalla med pk-elitens och afa-isternas egna. För att citera en rakryggad bloggare; "Om du är rädd för att säga vad du tycker, lever du inte i ett fritt land".

Kan bara så där avslutningsvis konstatera att det skulle behövas en organisation som tar vid där EXPO sviker, att granska vänsterextremismen och islamismen.

M.J

Debbatten blir mer öppen

Jag är en ny skribent på denna blogg. Och avser att då och då göra ett inlägg.

Jag har trots allt, märkt att det på senare år har blivit alltmer Ok att debattera frågor kring den politiska korrektheten. Det är bra, väldigt bra att det inte längre är förbjudet att ha vissa åsikter i sverige. Jag har märkt det i Tv, tidningar och inte minst i bloggsfären. Kanske är vårt land på väg att nyktra till efter allt klemande och mesande kring den knäppa invandringspolitiken. Jag hoppas detta fortsätter så att alla människor får ta del av en öppen debatt, med argument för och emot såsom vi har i alla andra politiska frågor i landet.

Vänsterfolket och flyktingkramarna tycker inte om en öppen debatt . De kallar alla som krisiterar för "rasist eller nazist" osv. Det är tråkigt att det ska behöva vara så i en av världens äldsta demokratier. Men som sagt det verkar vara en kursändring på gång. Och vänstern hatar det och har svårt att förlika sig. Jag säger bara, de kommer att få vänja sig. Efter valet 2010 kommer politisk inkorrekta saker att sägas från riksdagens talarstol. Och må Lars Ohly och Maria Wetterstrand kräkas. De får torka upp själva!

Kalle

Malmös politiker tillämpar Masoud Kemalis medicin för bättre integrering - anpassning till muslimska sentiment

I dessa dagar av växande anti-semitism, Israelhat och det stundande tennismötet mellan Sverige och Israel är ett tidigare yttrande av svenskhataren och rasistryttaren Masoud Kamali på sin plats. Det visar genom det muslimtäta Malmös exempel tydligt på hur utrikes händelser i muslimskt land (Gazakriget) får direkta följder även här hemma, med våldsamma fredsprotester, begränsande av demonstrationsrätten, växande anti-semitism (1, 2) och bojkotter mot ett land som bara försvarar sig när det angrips. Och framför allt visar det på det faktum att lokalpolitikerna nere i Malmö mycket noga måste ta hänsyn till de muslimska väljarnas sentiment, om de vill bli omvalda. I ett vidare perspektiv kommer vi se samma företeelse i rikspolitiken, politiker och partier som anpassar sina ståndpunkter även i utrikesfrågor med ett öga på sina presumtiva muslimska väljare. Med tanke på den växande muslimska befolkningen i Europa får man nog säga att Israel ligger riktigt pyrt till.

Och så Masoud Kamalis förtäckta hot, anpassar inte Sverige sin utrikespolitik till sin muslimska population kommer dessa att tycka illa om sitt nya hemland och ännu mindre vilja integreras. Det är väl det han säger, läs själva.

"Globala händelser påverkar oss här i Sverige och därmed vår integrationspolitik. Till exempel spelar den svenska regeringens inställning till palestiniernas livsvillkor och den israeliska ockupationen och förtrycket liksom till USA:s ockupationskrig i Irak en viktig roll för inställningen till det svenska samhället hos många personer med invandrarbakgrund. Deras vilja att bli en del av den sociala sammanhållningen i Sverige påverkas av detta. Med andra ord, inrikespolitiken kan inte längre skiljas från utrikespolitiken."

SvD

M.J

Den grova kriminaliteten ökar i takt med den muslimska invandringen

Glöm Chicago på 1930-talet det är rena rama lekstugan med vad som utspelas i Sverige och Danmark idag. En gång i tiden, i min barndom, var bankrån något mycket ovanligt, i dag sker det i princip var och varannan dag, skottlossning på öppen gata förekom helt enkelt inte då, idag är det en inte allt för ovanlig företeelse i städer som Köpenhamn, Malmö och Göteborg. Våldet eskalerar då rivaliserande gangsterfalanger krigar om territorium och andelar i knarkhandel och gud vet vad, infödda i kriminella MC-gäng och olika invandrargäng. Och nu senast i Köpenhamn har även oskyldiga dödats som en följd av våldsuppgörelserna. På den oumbärliga bloggen Jihad i Malmö kan man läsa om de kopplingar som finns mellan vissa av dessa grovt kriminella muslimska gäng, Hamas och salafistiska moskér. En läsning som verkligen rekommenderas för bättre förståelse hur muslimsk kriminalitet och salafism interagerar. För mer information om kopplingarna mellan droghandel och islamiskt jihad läs även här, här, här, här och här.

I anslutning till den senaste skjutningen säger Solo Abdel Kaqde; -"Om inte polisen löser detta får vi själva börja bevaka vårt område".. Ett i sig oroväckande men ändå välbekant synsätt, smaka på det ... vårt område ... Det är samma attityd som möter poliser, brandmän och ambulanspersonal i invandrartäta (läs muslimtäta) orter som Bergsjön i Göteborg och Rosengård i Malmö. Och som också möter journalister på uppdrag i deras områden, socialarbetare, och till och med matbud på väg till äldreboende som kommit att inkapslas i dessa ghetton.

Detta är den verklighet vi kommer att få leva med i framtiden och sannolikt blir det bara värre, då ju i all fall den svenska regeringen, trotts stor arbetslöshet, urusel integration, och dystra ekonomiska prognoser, envisas med att fortsätta med massimport från muslimska länder. Med tanke på att de flesta asylanter och anhöriginvandrare idag kommer från just denna del av världen bör man betänka att denna grupp redan i dag är kraftigt överrepresenterade i fängelserna, i Danmark utgör de ca 20% av de intagna trotts att de bara utgör ca 3-4% av befolkningen, i Norge 30% trotts att de bara utgör ca 1% av befolkningen, och mönstret får väl sägas vara samma i de flesta andra Europeiska länder. I Sverige är det ingen som vet då myndigheterna för länge sedan har lagt locket på och inte för sådan statistik. Visst, det finns många arbetsamma och skötsamma människor från denna delen av världen, men de stora samhällsekonomiska kostnaderna för invandringen tillsammans med den höga brottsbenägenheten gör ändå att man drastiskt bör begränsa invandringen från muslimskt land, om inte helt strypa den. Allt annat är rena självmordet. Dessa bittra fakta om islam, muslimer och Danmark förtäller Lars Hedegaard i en artikel skriven tillsammans med Daniel Pipes.

"* Living on the dole: Third-world immigrants - most of them Muslims from countries such as Turkey, Somalia, Pakistan, Lebanon and Iraq - constitute 5 percent of the population but consume upwards of 40 percent of the welfare spending.

* Engaging in crime: Muslims are only 4 percent of Denmark's 5.4 million people but make up a majority of the country's convicted rapists, an especially combustible issue given that practically all the female victims are non-Muslim. Similar, if lesser, disproportions are found in other crimes.

* Self-imposed isolation: Over time, as Muslim immigrants increase in numbers, they wish less mix with the indigenous population. A recent survey finds that only 5 percent of young Muslim immigrants would readily marry a Dane.

* Importing unacceptable customs: Forced marriages - promising a newborn daughter in Denmark to a male cousin in the home country, then compelling her to marry him, sometimes on pain of death - are one problem.

* Another is threats to kill Muslims who convert out of Islam. One Kurdish convert to Christianity, who went public to explain why she had changed religion, felt the need to hide her face and conceal her identity, fearing for her life.

* Fomenting anti-Semitism: Muslim violence threatens Denmark's approximately 6,000 Jews, who increasingly depend on police protection. Jewish parents were told by one school principal that she could not guarantee their children's safety and were advised to attend another institution. Anti-Israel marches have turned into anti-Jewish riots. One organization, Hizb-ut-Tahrir, openly calls on Muslims to "kill all Jews . . . wherever you find them."

* Seeking Islamic law: Muslim leaders openly declare their goal of introducing Islamic law once Denmark's Muslim population grows large enough - a not-that-remote prospect. If present trends persist, one sociologist estimates, every third inhabitant of Denmark in 40 years will be Muslim."

Är det detta våra folkvalda politiker önskar oss, tydligen, allt jag har att säga är ge dom foten nästa gång ni har chansen hösten 2010. Gör det redan i sommar i valet till EU-parlamentet. Och snälla ni gå inte på Moderaternas röstfiske, när de väl har vunnit valet så kommer de fortsätta med massinvandringsprojektet.

M.J

Åttaåring rånad på mobil av tre invandrarmän

I dagens Metro kan man läsa om en inte alltför ovanligt typ av brott, ett gäng invandarkillar som ger sig på ensamma eller till antalet underlägsna offer. I det här fallet rörde sig om tre "män" (ynkryggar) i tjugoårsåldern som rånade en 8-åring (SIC!) på hans mobiltelefon.

Om följande nidingsdåd kan man läsa i Metro; "Det var några dagar före julafton. Erik och hans storasyster satt på bussen där de tog kort på varandra med Eriks mobiltelefon. Längst bak i bussen satt tre män i 20-årsåldern. De observerade Erik och hans storasyster. När barnen gick av bussen i Farsta följde männen efter.– De sa till honom ”vad har du, ge oss vad du har”, säger Malin.Männen höll fast Erik. En av dem vred runt handen på honom så att han skulle tappa greppet runt telefonen.– Sedan sprang de i väg och då låg han ju där. Nu har Erik svårt för att sova och vill inte gå ut själv, eftersom han inte vet om de kommer tillbaka."

Frånvaron av moral är total, empatin och känslan för det som förr kallades för "fair play" är lika med noll. Symptomatiskt är det också att den här typ av brottslighet har en etnisk komponent, brottsoffren är oftast etniskt svenska barn och tonåringar och andra ljushylta medborgare. Då invandrare, främst från muslimska länder är klart överrepresenterade i brottsstatistiken och i fängelserna trotts massiva insatser från samhällets sida, undrar man varför den politiska eliten envisas med att underminera samhället genom fortsatt massimmigration. Varför?

I Sverige finns det mig veterligen ingen statistik på antalet muslimer i fängelse, i Norge utgör de emelltid ca 30% av de som sitter inne trotts att de bara utgör drygt 1% av befolkningen, i Danmark ca 20% trotts att de bara utgör drygt 3% av befolkningen. Huruvida det kriminella beteendet kan förklaras av religio-kulturella mönster eller har sin orsak i segregering, arbetslöshet och ekonomiska orsaker är oklart. Oavsett torde det ändå stå klart för de styrande att samhället inte gynnas av situationernas tillstånd och att det är i det närmaste vanvettigt och suicidialt att fortsätta släppa in folk från denna del av världen.

M.J

Orwellianskt nyspråk

Norskor som åker till Sverige för att göra könsabort, skall man tro på detta, är det inte att förleda läsarna att påstå detta. Jag har inte tillgång till de faktiska uppgifterna men jag betvivlar å de starkaste att det rör sig om etniska norskor, snarare torde det handla om "nynorskor" med ursprung i hyperpatriarkala kulturer. Något man också tycker sig ana av kommentaren; – "Om man har tre fyra flickor och är från Turkiet är det rätt hårda krav på dem att föda pojke". På norska Side 2 förtydligar också barnmorskan Sara Kahsay med utalandet "at praksisen nok er vanligere blant kulturer der det er spesielt viktig å få guttebabyer". Att använda sig av Orwellianskt nyspråk och svartmåla de riktiga norskorna är inte bara skamligt utan förgrumlar bara debatten och förståelsen av problemets verkliga natur.

M.J

Expressen räds att AFA;s aktioner är kontraproduktiva

Expressens ledare 15.2 bär rubriken "Stoppa AFA", varför uppmanar man till det nu, gammalmedia har ju aldrig brytt sig förut, snarare har den tillsammans med den politiska eliten givit intrycket av att de i själva verket aldrig ha misstyckt, utan tvärtom då man själv saknat stormtrupper istället sett ett värde i AFA;s aktioner mot Sverigedemokraterna. Vadan denna drastiska omsvängning på åtminstone Expressens ledarsida, varför har man nu plötsligt kommit till insikt att yttrandefriheten och mötesfriheten för att den inte skall vara en chimär även måste omfatta de som inte accepterar det multikulturella projektet, eller...

Läser man artikeln klarnar bilden, det är inte så mycket det fria ordets princip man vill hävda, det är inte heller "högerextremisternas" väl och ve man värnar (då hade man gjort det tidigare), orsaken till att man nu tagit ställning mot AFA;s våldsaktioner är primärt att de är kontraproduktiva i kampen mot det man kallar högerextremism. De väcker nämligen sympatier för högerextremismen skriver man, vilka är då dessa högerextremister, handlar det enbart om fascister, Nationaldemokraterna och den attackerade Vavra Súk eller inkluderar man även Sverigedemokraterna, om det säger man ingenting. Med tanke på hur de närmast systematiskt har motarbetats, misstänkligjorts och förtalats av hela det svenska etablissemanget ligger det nära till hands att misstänka det. Så har de också varit en ständig måltavla för ideliga AFA-attacker under åren som gått. Knappast är det så att man ärligen räds att Svensson skall gå och bli fascist i ordets egentliga bemärkelse och knappast heller Nationaldemokrat. Det är Sverigedemokraternas framgångar man räds, slutet på den ohämmade massinvandringen och det multikulturella experimentets avslutande.

M.J

"Folket som inte finns" - om lustmordet på den svenska nationalstaten

Denna blogg har sin tillkomst i det gigantiska sociala projekt som vår politiska och intellektuella elit driver utan egentligen ha något mandat för det. Ett projekt vars målsättning ytterst tycks vara att oåterkalleligen nedmontera den svenska nationalstaten för att ersätta den med en multikulturell medborgarstat. Ett värderelativistiskt samhälle där alla kulturer och religioner per automatik anses vara lika mycket värda, oavsett deras moralisk-ideologiska fundament. Allt är lika bra, inget är sämre än de andra lyder mantrat från de politiskt korrekta och alla de som förmätet anser sig vara det godas försvarare. Det måste kännas skönt att få känna sig god och spegla sig i antagonisternas förmenta ondska och egoism.

Man kan redan idag ana denna uppblåsta egotripps förödande inverkan på samhället, med framväxten av kraftigt segregerade bostadsområden med hög arbetslöshet och stort bidragsberoende, religiös enklavisering, ökad grov kriminalitet med oproportioneligt stor andel invandrare i fängelserna, en fientlig attityd till samhällets representanter, oavsett om det rör sig om poliser, brandmän, ambulanspersonal eller socialtjänstemän. Tidigare okända företeelser som tvångsgiften, könsstympningar och hedersvåld har också vunnit insteg i samhället och det blottläggs ofta en påfallande brist på respekt för den indogena kulturen. Det reses också ständiga krav på särrättigheter från det islamska samfundet.Utan gemensamma värdegrund vittrar det kitt som håller samhället samman gradvist bort och i stället för ett samhälle får vi två parallella och sinsemellan antagonistiska sådana.

Detta är ett projekt som gradvis har tagit form och utvecklats under de senaste 30-/35-åren, med nya generationer politiker och intellektuella vid rodret. Man kan på goda grunder misstänka att den tvingande och mer omedelbara orsaken till omorienteringen i synen på nationen kom som en direkt följd av 1900-talets två förödande världskrig och speciellt då det senares närmast industrialiserade massmord på den europeiska judenheten. Man skulle kunna säga att vägen från nationalstat till multikulturell medborgarstat på sätt och vis ironiskt nog röjdes av det förra århundradets mest kriminella statsman, Adolf Hitler. Vägvalet är mot denna bakgrund förstålig, men valet kan i det långa loppet visa sig inte bara vara destruktivt utan också rent utav förödande, man har helt klart underskattat svårigheterna, frågan är om man trotts varningstecknen fortsätter i samma spår, eller om man som varje försiktig general drar i stoppspaken medan det ännu finns tid för det.

Sedan ett par decennier tycks det råda ett slags outtalad konsensus om den nya färdriktningen de etablerade politiska partierna emellan, oavsett var de befinner sig på den politiska vänster-/högerskalan. De är alla bärare av samma multikulturella ideal och förakt för nationalstaten såsom varandes osund och otidsenlig. Detta är ingenting man öppet diskuterar, då det inte hör till god ton och anses tyda på dålig smak, och då man dessutom mycket lätt kan få den rasist-, fascist- eller naziststämpel i pannan som sätter punkt för all fortsatt diskussion. Tvärtom tycks dess ledande politiker tävla i vem som pissar bäst och mest på det "gammelsvenska", det kan vara en Sahlin, en Maud Olofsson eller en Rheinfeldt, självförakt och hyllandet av "nysvenskarna" är deras melodi, ivrigt påhejade av hela landets intelligentia.

Genom en mycket generös invandrings-/asylantpolitik och medlemskapet i E.U har man erhållit två instrument par excellence för att på kortast möjliga tid för all framtid utplåna ett etniskt och kulturellt homogent (läs förkastligt) och i mycket hög grad socialt stabilt Sverige. Också i nativiteten och den svenska kvinnans låga födslotal har man fått ytterligare ett instrument att spela med som ett tungt vägande argument för att släppa in ännu fler av de som vill in.

Denna beskrivning av sakernas tillstånd kunde lika gärna gälla vilket annat land i Västeuropa som helst. Den dödliga "sjukdomen" är inte bara begränsad till vårt eget land utan är också i hög grad ett europeiskt problem, på sina ställen har den sociala upplösningen hunnit bra mycket längre än den har gjort här. I stället för den relativt lyckade multikulturella smältdegel som vi kan se i U.S.A börjar vi i det multikulturella europa ana framväxten av våran egen tids Grendel, det monster som en vacker dag kan komma att slita huvudena av oss alla och konsumera oss i ett hav av blod och eld, i värsta fall. I Europa ser vi ingen smältdegel snarare en tilltagande ghettoisering och byggandet av religiösa enklaver, framväxten av parallellsamhällen byggda på religiös grund (läs islam). Samhällen som är främmande för värdsamhällenas värdegrund och där respekten för den världsliga lagen (Rikets lag) är påfallande svag och där begrepp som frihet och demokrati möter liten förståelse. På sina håll där muslimerna är många till antalet ser man också framväxten av ett eget rättssystem med egna shariadomstolar. Vi närmar oss en värld som för att tala med Lars Hedegaards ord påminner mycket om 1500- och 1600-talets Europa, religionskrigens Europa i repris, fast denna gång mellan kristna/postkristna stater och muslimska dito med en vapenarsenal med en förstörelsekapacitet som hade gjort Wallenstein eller en Tilly grön av avund.

Även EU domineras av politiker med samma ideologiska agenda, med den stora skillnaden att man inte bara önskar radera ut nationalstaterna utan även de suveräna medborgarstaterna för att ersätta dem med en ny gigantisk supranationell multikulturell medborgarstat. Ett nytt Rom om ni så vill, med tentaklerna utsträckta mot det muslimskt dominerade södra medelhavsområdet, primärt för ekonomiskt och kulturellt samarbete och som arbetskraftreservoar för att täcka in för den snabbt åldrande och utdöende ursprungsbefolkningen. Frågan är om inte denna grandiosa plan med tanke på den demografiska utvecklingen riskerar att slå tillbaka på de som odlar den, och istället riskerar att utvecklas till det embryo som hypotetiskt skulle kunna leda till det återupprättade kalifatet. Det är i alla fall ett andra tänkbart scenario, något mången islamsk intellektuell lidelsefult trängtar efter.

Invandring är förvisso naturligt och har alltid förekommit i en eller annan form och har dessutom ofta varit till rikets gagn, det är dock de senaste decenniernas rent vanvettiga proportioner bloggen vänder sig mot. Den hävdar vidare att det religio-kulturella arvet också är avgörande för en framgångsrik anpassning, och vänder sig därför direkt mot det massiva inflödet av immigranter från den muslimska delen av världen. Detta måste få ett slut innan det är för sent.

Som många av er redan anat syftar namnet på bloggen på den etniske svensken, den som till skillnad mot palestiniern eller kurden inte finns enligt landets akademiska förståsigpåare, han är ju som de så gärna framhåller en konstruktion, ingenting annat.

M.J